Viveca Ohlén

Jadu Gunnar, vad glad jag blev när du berättade att du sträckläst boken. Det känns som ett fint betyg.

Det finns lite att undra över. Vad är förutsägbart, när får saker och ting börja mellan människor?
Vad kan man betrakta som djupare känslor, hur lång tid måste det gå innan "det förbjudna" får börja? Antagligen finns det ingen människa som kan svara på det. Kärleken fanns där, sympatin som jag skrev hade funnits länge. Det fanns inget som kan kallas "jobba upp känslor".

Du skriver:
Andra frågetecknet över denne av Viveca hyllade superman, gäller valet att hålla henne på halster i många år EFTER att han var fri från sina familje-plikter. Inga förklaringar duger där tycker jag.

Jag tycker inte heller att några förklaringar duger och jag har aldrig försökt förklara, bara beskrivit förloppet och Hans vånda över att skrida över etablissemanget. Jag har försökt beskriva detta tydligt, det är bara ett livsförlopp. Och han hade en del att fundera på. Du skriver att du själv aldrig skulle våga…….

Har jag skrivit att Hans var fantastisk? Jag kämpade för att vi skulle få varandra och det kanske är längden på kampen som gjorde att du skriver att jag gjorde eller upplevde honom som fantastisk. Han var väl som folk är mest, men vi var förälskade och det är fantastiskt att få vara.

Och visst är det i mina ögon en Romeo och Juliahistoria, men det är inte den som är fantastisk. För mig är den stora grejen att vi faktiskt fick varandra till skillnad från Romeo och Julia. Vi fick dessutom ett bra liv och två underbara barn

Och tack så jättemycket för dina böcker. Jag har inte studerat dem ännu. Bläddrade som hastigast igenom fotoboken. Verkligen underbara bilder. Snart ska jag ta mig en rejäl titt och läsa vad du skrivit till bilderna och också läsa Baklängespolskan. Ser fram emot att njuta av ditt konstnärskap. Kommer du ihåg den knutna handen jag ritade till dig när du sökte till Musikhögskolan?

So long/Viveca   

"Tack snälla Du för ett fantastiskt releaseparty Så mycket folk. Du måste vra helt slut efter allt. Snart ska jag  
  läsa din bok."

"Vilken kärlekshistoria!"

"Tack för senast. Nu har jag läst din bok. Jag hade ingen aning om att du fick kämpa SÅ hårt och SÅ länge
  En fantastiskt berättelse, en enormt berörande bok."

"Tack för senast. Jag läste din otroliga levnadshistoria i fredags natt och jag grät mig till sömns."

"Din bok är så bra. Jag vill inte åka bil till jobbet, jagt vill åka buss så att jag kan läsa!"

"Hej Viveca - tack för senast
Det var en mycket trevlig fest som du ordnade i Tornet. Jag träffade en del gamla kontakter sedan urminnes tider.Nåväl, har i varje fall läst din bok som var mycket intressant. Du visar verkligen din styrka att realisera dina mål, uthållig och initiativrik. En gripande och givande beskrivning. Bra Viveca. "

Fantastiskt att få fira mitt livs berättelse. Mitt hem ser ut som en blomsterbutik. Vin kan jag dricka i flera år och alla kan läsa min kärlekshistoria. Vad mer kan man begära?
Tack alla ni som firade med mig alla som skrev fina kommentarer och önskade mig lycka till.
Det var helt enastående vad jag kände mig hyllad.
Tack tack tack! Jag är ödmjukt tacksam för allt.

Idag har jag handlat för releaseinbjudna. Ost, bröd, glas, servetter.......
Nu går det fort och allt kan inte göras samma dag. Nu gäller det att ha koll.
Måste nu börja förbereda signeringen av alla böcker så att jag slipper skriva hela tiden på releasepartyt!
Snart är jag verkligen i mål med mitt bokprojekt. 
Båda mina föräldrar har läst boken och gillat den.  De flesta som har synpunkter på sina föräldrar brukar skriva när dom är döda. 

OM DAGBOKEN
Var jag fast i den klassiska fällan? Älskarinnan som får hålla till godo med den tid som uppstår och den tid vi lyckades lura till oss. Det fanns inte i min värld att acceptera detta. I helvete var min enda tanke. Det hade gått alldeles för lång tid. Hans skulle aldrig bli lycklig med sin hustru igen. Vi var så involverade i varandra och jag hade så många tankar om framtiden och om vad jag ville pröva.
Hans vedertagna uppfattning var att inte stå i vägen för en ung kvinna, samtidigt som han ville ha mig och inte kunde säga nej. Han brottades oavbrutet med denna känsla. Och värre blev det med tiden.
Denna strid måste vinnas och det var jag som måste se till att han vågade.
Jag hade en komplicerad uppgift att genomföra. Jag skulle aldrig ge upp. Aldrig någonsin! Hellre dog jag.

NATTMÖRKRET DOLDE VÅR KÄRLEK
Hans satt skräckslagen i sin soffa och tittade på hur jag hoppade upp på kanten på balkongräcket. Det var på vippen att jag nådde stegens ena sida. Med ena handen höll jag stegen i ett stadigt grepp. Så släppte jag taget med en foten och drog mig över med handen, klättrade ner för stegen hoppade sista metern ner till marken, sprang över gräsmattan, rundade hörnan på Hans radhuslänga och så fram till dörren. Hans släppte in mig och vi satt i trappan mellan övervåningen och källarvåningen.
Vid några tillfällen då hans hustru vaknade och jag inte hann ut källarvägen satt jag panikslagen under källartrappan. Hjärtat bultade så jag trodde det skulle höras......